Som en örn lockar ungarna ur redet och sedan svävar över dem, så bredde han ut sina vingar och bar honom på sin rygg. Herren ensam visade vägen, ingen annan, främmande gud.
Nu har jag kommit hem från världens bästa konfaläger. Jag är så stolt och tacksam över allt som har hänt på Breanäs och allt som jag har fått vara med om där. En månad som har betytt mycket för mig på så många olika sätt. Så tack till er alla fina, fina konfirmander och ledare! Och tack Gud. Nu ska jag mest andas, dricka te, lyssna på musik och skriva brev. Sånt som jag skulle kunna fylla en evighet med. Ha det fint alla! Puss